Våldtäkt och sexualbrott genom historien

Våldtäkt har långt ifrån alltid betraktats som ett sexualbrott. Tidigare har man bland annat sett på det som ett fridsbrott, ett ordningsbrott eller ett frihetsbrott. Detta beror mycket på att idén att människan har en sexualitet överhuvudtaget inte har funnits tidigare. Tanken på en allmän mänsklig sexualitet har faktiskt utvecklats under de senaste 200 åren.

Våldtäkt har setts på många olika sätt genom åren

Mycket har hänt med lagstiftningen kring våldtäkt i Sverige under senare år. Här är några av dessa förändringar:

• 1864 antogs en strafflag där våldtäkt definierades som att en man med tvång ”tagit en kvinna” mot hennes vilja.

• Fram till 1965 räknades inte en våldtäkt inte som en våldtäkt om den skedde inom äktenskapet.

• 1984 blev sexualbrottslagstiftningen könsneutral. Ordet kvinna ersattes då i lagtexten om sexualbrott med ”annan”.

• Sedan 2005 kan personer som inte aktivt kunna säga nej utsättas för en våldtäkt, vilket inte var fallet tidigare. Det kan handla om barn eller personer som sover eller är påverkade av alkohol eller droger.

• 2013 ersattes formuleringen ”i hjälplöst tillstånd” i lagtexter om våldtäkt och andra sexualbrott. Istället blev skrivningen ” i en särskilt utsatt situation”. Anledningen till dessa ändringar var att ville inkludera flera olika fall och situationer under sexualbrottslagarna.

• 23 maj 2018 röstade riksdagen igenom den nya samtyckeslagen. Samtyckeslagen kan du läsa mer om här.

Kvinnofrid infördes på 1200-talet

I medeltida lag infördes så kallad kvinnofrid i lagen vid mitten av 1200-talet. Då omfattande lagen kvinnorov och våldtäkt, men det sågs inte som ett brott mot kvinnan, utan mot männen i kvinnans släkt. Ett ägandebrott skulle man kunna kalla det, med syfte att minska antalet fejder mellan olika klaner. Ända fram till 1600-talet såg man på våldtäktsbrott som en ”uppgörelse mellan män”. Man såg helt enkelt på kvinnan som mannens egendom som skulle skyddas av lagen.

Under 1600-talets senare hälft så ändrades synen på våldtäkt och man betraktade det som ett ordningsbrott. Man ansåg våldtäkt som en kränkning av rättssamhällets frid och den hushållsordning som givits av staten och kyrkan.

Nya steg mot modern syn på våldtäkt

På 1700-talet togs steg som gjorde att man närmade sig den syn på sexualbrott som vi har idag. Fokus kom att riktas på kvinnans vilja. Kvinnans ovilja till sexuellt umgänge blev viktigare för rättssamhället, detta för att man behövde skilja på våldtäkt och annat utomäktenskapligt umgänge. Kvinnan var dock tvungen att bevisa att den sexuella handlingen skett med våld. Om så inte skedde så kunde kvinnan istället anklagas för otukt. Skuldbeläggande av offret är alltså inget nytt fenomen.

Lagen gjorde dock en några undantag för vissa kvinnor och flickor. Andra mäns fruar, egna döttrar och minderåriga behövde inte bevisa att det förekommit några våldsamheter.

Våldtäkt inom äktenskapet och våldtäkt mot prostituerade var fall som inte ansågs vara olagliga under en lång tid av äktenskapsbrott.